Mitt skåp är både en hyllning och en påminnelse om stadens förändring och dess påverkan på kulturellt och arkitektoniskt arv. Stockholm blir alltmer enhetligt när stadsdelar som inte passar medelklassens behov rivs eller renoveras. Kvar blir polerade platser och exklusiva bostäder – men vad förlorar vi på vägen?

Ett tydligt exempel är Henriksberg i Hägersten, en av de sista utposterna för alternativ kultur. Här finns konstnärer, verkstäder och klubbar, men området, som präglas av byggnader från tidigt 1900-tal, ska rivas för att ge plats åt 230 nya bostäder.

Inspirerad av medelklassens älskade estetik à la Svenskt Tenn och Josef Frank, skapade jag ett skåp som lyfter frågan om vad vi förlorar när dessa platser försvinner. Skåpet är klätt i gul fasadplåt från Henriksbergs äldsta hus – en symbolisk "sköld" som visar hur vi missar skönheten när vi bara ser till ytan. På skåpets framsida finns en karta i Scagliola-marmor, som markerar Stockholms rivna och gentrifierade områden.

Skåpet är en del av utställningen Ung Svensk Form 2025, där den bjuder in till reflektion över dåtid, nutid och framtid.

​​​

 

 

Skåp Henriksberg kan ses på Ung Svensk Forms turne 2025.

​

4 – 8 Februari: Greenhouse, @sthlmfurnfair , Stockholm

27 Februari – 20 april: @dunkerskultur ,Helsingborg

8 Maj – 18 juni: @kulturcentrum , Sandviken

28 Juni – 10 augusti: @sarakulturhus , Skellefteå

18 September – 9 oktober: @ikeamuseum , Älmhult

23 Oktober – 23 november: @katrinetorplanderi , Malmö

​

​

​​

​​

Utdrag, Tidsskriften RUM - 01 2025​

​

 -   "Jag ställer också ut skåpet Henriksberg i Ung Svensk Form-utställningen på Stockholms Furniture fair, Greenhouse. Där har min bakgrund inom måleri präglat projektet - jag har haft egen målerifirma i över 20 år, och min far arbetade med ekologisk färg redan på 1980-talet.

Jag har vuxit upp i en miljö av experimenterande med pigment och färger, och det syns i skåpet. Här har jag blandat naturliga pigment och brytfärger, vilket gav unika nyanser som inte finns i naturen. Samtidigt framträder jordnära toner som skapar ett lugn, något jag själv inte riktigt kan förklara men som känns starkt förankrat i materialet.

    Idén kom till under ett projekt på Konstfack, som jag tog examen från i fjol. Vi hade en workshop i ett industriområde i Axelsberg, där det finns ett konstnärskollektiv och ett snickeri. Vi blev inbjudna dit innan allt skulle rivas, eftersom det hela ska göras om till bostäder. Jag ville skapa en koppling till människorna som ska flytta in i de nya bostäderna. Vilka troféer kommer de att ta med sig?

    Det blev ett skåp - något som jag tänker mig att medelklassen kanske vill ha. Jag använde en scagliolakarta över Stockholm, med alla gamla industriområden markerade i rött, inramade med mässingskant. Skåpet ser ut som mahogny och är en vacker pjäs. Jag täckte in det i fasaddelar från det gamla huset i industriområdet Henriksberg, som en fin smällkaramell bakom ful plåt. Det blir en passning till politikerna - om man inte tittar bakom fasaden ser man inte det 'vackra' arvet.

    Det finns en viss ironi här. Folk reser gärna till Berlin för att uppleva alternativa, kreativa miljöer, medan sådana områden rivs i Stockholm. Städer behöver alternativa oaser för att folk ska må bra i dem. Nu ska skåpet ut på turné i Sverige, vilket ger mig en chans att lyfta fram både historien och problematiken för fler."